När tårarna kommer!
Tulpaner....
Ikväll brast det ordentligt, tårarna rinner och jag gråter förtvivlat.
Jag gråter för min son som fyller 28 år idag, vi har inte haft någon kontakt på fyra år och jag försöker acceptera detta med nu över jul och idag på hans födelsedag är det jobbigare än vanligt.
Dessutom åkte min andra son iväg till Asien med sin fickvän och blir borta i en månad. Jag känner mig så ensam men jag vet att barnen är vuxna och inte kan finnas hos mig hela tiden.
Jag vet att sitta här och tycka synd om sig själv inte är det bästa men nu vill jag verkligen det, inte blir det bättre när cancergalan är på tv:n och man får se dessa människor som kämpar mot sin cancer.
Tänker på mig själv som nyss fått veta att mina cellförändring blev borttagna helt efter min lilla operation för en månad sedan, jag hade grava cellförändringar men de fick bort allt och jag kommer bli kallad om ca fem månader igen. Detta är andra gången jag får detta och chansen att det blir igen är stor har läkaren sagt men har vi detta under uppsikt och att jag går på mina kontroller så ska det inte vara någon fara. Nästa gång opererar man bort hela livmodern.
Leifa dyker också upp i mitt huvud ikväll och jag är så ledsen ja nästan arg att han lämnade oss och framförallt min mamma. Det gör mig så ont att se min mamma må så dåligt av att han inte finns längre, hon är så ensam och de hade så mycket planerat med flera inbokade resor.
Jag gråter även för att mitt sockermonster tagit över mig igen, efter denna jul så blev det att jag åt en del av detta knark och det tog inte lång tid förrän jag ville ha mer och mer.
Min kropp och min själ mår så mycket sämre men ändå kan jag inte sluta.
Därmed tycker jag då att jag är så dålig och misslyckad över att jag är tillbaka på ruta ett och jag blir stressad och då vill jag ha ännu mera socker.
Jag tillåter mig att gråta idag och förhoppningsvis känns det bättre i morgon, ja ska ta mig upp igen och jag tror att jag gör det för jag brukar det.
Ni vet att jag mår bättre av att få skriva av mig.
Kram alla fina och STORT GRATTIS Robin på din födeledag, herregud vad tiden går. Jag minns när du föddes för tjugoåtta år sedan, det var den underbaraste och finaste dagen i mitt liv ♥♥♥
Önskar även Andreas och Sara en underbar resa tillsammans ♥♥♥
Kram
Seg och orkeslös
Skärgården....
I helgen var vi och hälsade på min faster med familj i skärgården, visst är det vackert.
Tyvärr så visade sig inte vädret från sin bästa sida denna lördag utan det blåste och var kallt.
Kan verkligen längta efter värme och sol nu, till semestern och ledigheten.
Inget är tyvärr inbokat, blir lite lustigt när man lever som man gör just nu men tror att jag tar en dag i taget.
Just nu är jag slö och orkeslös, tur att jag har mitt jobb som jag trivs med men när jag kommer hem kan jag sova i flera timmar.
Jag går promenader med min hund och tränar 3-4 gånger i veckan men sedan inte mycket mera.
Ja det räcker väl kan man tycka men glädjen är liksom borta denna sista vecka, tankarna går fram och tillbaka och jag anklagar mig själv för saker som inträffat. Varför gör jag det då jag vet att jag inte behöver det.
N:s föräldrar anklagar mig för både det ena och andra men jag vet att jag har varit lugn och resonlig angående min flytt med dem.
De sa saker om min son som jag inte har kontakt med, det var skönt att bli av med mig, jag ljuger och hittar på, jag sätter N i klistret och mycket mera. Efter dessa ord så knöt sig hjärtat och jag kände att nu får det räcka, jag ringde för att berätta situationen lugnt och fint. Men där i andra änden får man höra detta plus att den andra stod och skrek brevid, ja jag sa "kan du få tyst på kärringen där bakom" och sedan har jag fått höra detta i flera veckor. Inget förlåt vad de sa till mig, nej då där gör man inga fel.
Jag försöker att inte ta åt mig och grubbla på detta men klart att jag blir ledsen då jag vill alla väl, även denna flytt från N ville jag skulle bli så bra som möjligt för oss alla.
Bli anklagad för saker som inte är sanna gör mig så ont och jag kan liksom inte sluta att älta det.
Nu skriver jag av mig och hoppas detta försvinner från mitt huvud, tycker att det brukar vara skönt att just göra det.....skriva skriva skriva.
Har ikväll gått en ganska lång promenad med min hund, plockade lite vilda blommor som jag verkligen känner är lugnande för mig. Det växer så mycket ute på ängarna nu, smörblommor, prästkragar och hundkex fick pryda min bukett som nu står på köksbordet.
Nu tänker jag krypa ner under täcket och inandas lugn och frid.
Du kan, du är bra, du är snäll, du är omtänksam, låt inte negativa personer trycka ner dig, var stark, det är du värd, var positiv, du vet att det är många som älskar dig och uppskattar dig.
Andas....älska dig själv Susanne
Kram och sov gott ♥
Saknaden av sin son!
Älskade blomma....älskade son....
Det är väl snart tre år sedan jag lämnade Skåneland och flyttade hem till hemstaden igen, ja tiden går fort och jag har tappat räkningen.
Min son och några till hjälpte mig att flytta.
Min son och jag kramades om när flyttlasset skulle gå och lovade varandra att höras och träffas framöver.
Jag ringde och vi pratade lite, han har aldrig varit så pratsam av sig men alla är vi olika och man får acceptera allas olikheter.
Över julen skulle han åka till Mexico och som mamma var jag lite orolig som vanligt men han lovade att höra av sig när han kom hem och berätta hur han haft det. Fick ett sms på julafton att han låg på stranden och hade det skönt.
Sedan kom han hem men han hörde aldrig av sig, jag ringde och jag skrev men inget svar.
En dag kom ett svar "Jag vill inte att du hör av dig mera till mig"
Mitt hjärta brast...varför men jag fick aldrig något svar.
Varje dag dessa år tänker jag på honom, jag skriver för att säga hur mycket jag älskar och saknar honom men får forfarande inget svar. Många säger acceptera och lämna honom ifred men hur ska man kunna lämna och glömma sin son.
Jag är inte hel utan honom, jag vill ha honom i mitt liv och inte vet jag att jag sårat honom så mycket så att han vill att jag försvinner ur hans liv. Visst är han känslig precis som sin mor, en jättefin kille med hjärtat på rätt ställe och jag älskar honom så.
För en tid sedan läste en vän något han skrivit på FB, mig har han blockerat. Han mådde visst inte så bra.
Idag skrev jag igen till honom och erbjöd honom att vi hjälper varandra, att vi båda ska må bra och älska varandra som mor och son.
Jag fick ett svar....."Du hjälper ingenting. Du förvärrar bara mitt mående. Sluta kontakta mig"
Varför har det blivit såhär, jag kan inte acceptera detta och det gör så ont ont ont :(
Jag vet att jag har en öppen blogg men snälla gör inte som sist och smutskasta mig att jag är en dålig mamma, jag fixar inte det just nu och dessutom så har jag och gör allt för mina barn. Kanske inte alltid att det blir rätt men jag har gjort allt efter min förmåga.
Det har jag fått lära mig att alla föräldrar gör så gott dom kan efter sin egen förmåga och mina barn och mitt ex fanns alltid i första hand för mig.
Hur jag än tänker tillbaka och vrider fram och tillbaka så förstår jag inte, vet att han sagt någon gång att vi älskar hans bror mera men aldrig att jag tänkt eller känt så.
Dessa två grabbar är helt olika, den ena är framåt och pratar medan den andra sluter sig och vill inte prata. Försökte alltid att få en konveration men det gick aldrig så bra och då pratade den andra desto mera. Det handlade aldrig om att tycka om någon mer eller inte.
Båda har alltid varit lika starka i mitt hjärta.
Just nu när jag skriver detta så rinner tårarna och jag gråter hejdlöst.
Vad ska jag göra, finns det någon som kan ge mig råd. Hjälpa mig och inte dömma mig.
Jag vill ha honom tillbaka och jag tror att han behöver mig och sin familj också.
Han har tagit avstånd från oss alla.....och jag förstår ingenting.
Snälla älskade son om du visste vad jag saknar och älskar dig.
Vill bara att du ska komma till mig, jag får hålla om dig och allt blir som vanligt.
Vi pratar inget om vad som hänt om du inte vill, vi finns här tillsammans igen som en familj.
Jag vill, vill inte du?
Älskar dig ♥♥
Kramen
Jag säger förlåt!
Vackert...
Denna lördag är inte den bästa, tårarna rinner och jag gråter förtvivlat om vart annat.
Jag har kämpat, gjort så gott jag kunnat, allt efter min egen ork och kapasitet men tyvärr fungerar det inte utan snarare blir det värre och värre.
Jag har tagit ett beslut, ett beslut som både gör ont och känns som en lättnad i hjärtat.
Ett beslut som kommer att ha många hinder på vägen och som säkert kommer att ge ytterligare tårar.
Det kommer inte bli bra i morgon men i sinom tid tror jag det, bara att jag orkar vara stark och tro på det.
Förlåt alla inblandad men detta är något som jag tänkt på en längre tid, jag orkar inte kämpa längre.
Jag har fått lära mig på äldre dagar att tänka på mig själv och det gör jag just nu, jag är 48 år och fick barn tidigt i livet och jag känner att det är här och nu, jag vill leva och ta igen det som jag inte hann med innan jag blev mamma för första gången 22 år gammal.
Tro dock inte att det är något jag ångrar, nej för jag älskar mina barn men känner att nu vill jag vara fri som en fågel, vara lycklig och göra roliga saker.
Säger förlåt igen till er alla men jag hoppas att ni förstår mitt beslut och tycker om mig ändå, jag har ett stort hjärta och vill er alla väl men mitt hjärta har sagt sitt.
Låter nästan som ett avskedsbrev detta men jag hoppas att så illa är inte fallet.
Kram ♥♥
En dag i soffan!
Härligt ute på sjön....
Visst längtar man till sol och bad men nu ska det bli kallare och snö är på väg, visst är det också härligt.
Dagarna går här hemma men jag är inte på topp, finns ingen livsgnista och ork för tillfället. Känner mig helt värdelös och är rädd för att gå till ett jobb. Helt galet att man är 47 år och känner och mår såhär, ryck upp dig säger en del men har man aldrig mått dåligt så vet man inte hur kroppen reagerar vid en kris. Ett litet barn som är rädd för allt, kan inte göra vissa saker och har inte lust med något......ja ungefär så är det för tillfället.
Jag vet att jag måste tänka positivt och att allt blir bättre bara jag får vila ett par dagar, få vara hemma och inte känna press för jobb och allt annat som man funderar på. Lära mig att leva i nuet men det tar ett tag då man under en längre tid varit orolig för jobb och pengar, man vill ju ha så det räcker till hyra och lite räkningar.
Sist när jag mådde så här tyckte jag det var skönt och skriva av mig, kunde själv tänka att vad håller jag på med och så vidare när jag läste vad jag skrivit. Kanske fungerar det även denna gång och en sista sak....det är frivilligt att läsa. Detta är mina känslor och mina upplevelser.
Kram alla fina
Känner mig pressad!
Bryggan i skärgården...
Pressen jag har känt en längre tid över att inte få ett fast jobb utan att fara runt på olika ställen har nu satt sina spår. I morse brakade jag samman, gråtande och med panikångest.
Att ha ett jobb en månad, lära sig rutiner, få nya arbetskamrater som man sedan måste skilja sig ifrån, pengar som halkar efter en månad då man är timanställd, pendlingar som kostar så mycket att man får ta sina sparpengar för att sedan få en lön som är sämre än A-kassans ersättning. Alernativt ta bussen men upptäcker att man inte skulle hinna även om man sprang genom staden, ja så finns det alternativt pendeln och då får jag kliva upp 04.00 för att hinna. Ska man inte som vikarie också ha ett fungerande jobb som man mår bra av, ska man bli sjuk av att vara arbetslös??
Inte heller på många ställen så känner man sig särkilt välkommen, man får göra skitjobben, ingen frågar oss om något som rör arbetet, inte heller får man öppna munnen och säga något för då är man obekväm. Man får heller inte utnyttja friskvårdspengen, behöver inte vi heller träna och hålla oss friska som åker runt hela tiden. Kanske att vi behöver det mera. Inte en liten julklapp.....är vi inget värda :(
Att ha jobbat som chef/arbetsledare ett par år och sedan gå in som vikarie är jättejobbigt, jag har suttit på utbildningar och lärt min personal saker som är jätteviktiga i kök och kommer man då till ett ställe där det inte fungerar som jag lärt mig är inte så lätt. Ska man och måste man tiga och vara tyst som vikarie. Jag tycker att vi gör ett lika bra jobb som en anställd och det har alltid varit viktigt för mig att ta väl hand om vikarier.
Jag har aldrig behandlat vikarier sämre under mina år och jag har peppat dem och sagt att de gör ett bra jobb.
Nu vet jag inte om jag någonsin kan jobba mera, kroppen är slut, hjärta och själ värker.
Allt jag önskar mig är ett fungerande jobb där jag kan få vara den jag är, släppa fram min kreaktivitet, må bra, brinna för mitt jobb, vara glad och bara älska livet.
Ska det vara så svårt, här finns en person som kan ge allt bara ni ger mig en chans. Låt mig inte stå bakom och se på och säg inte det kan vikarien göra. Jag är också en människa och jag har jobbat hela mitt liv men råkade säga upp mig från ett jobb i Skåneland efter en skilsmässa och ville hem till familj och vänner. Ska jag behöva ångra detta???
Visst att jag är lite känslig men hur mycket ska man tåla och orka med?
Och vilka hemska regler ska a-kassan verkligen ha, jobbar jag mindre än 35 timmar i veckan får jag straffas för det, alltså bättre att säga ifrån, konstigt för visst är det väl bättre att jobba?
Man har pressen på sig hela tiden, undrar om dom förstår det?
Ja nu har jag fått skriva av mig lite, om det känns bättre, ja faktiskt :)
Kram alla fina
En mulen måndag!
Söta små blommor....
Då var det måndag igen, en gråmulen måndag dessutom. Hade gärna haft lite sol och kunnat sitta ute och njuta lite.
Känner mig just nu så trött, sover dåligt på nätterna och funderar så mycket och då mest på jobb.
Går fortfarande som timvikarie, blir inringd när det behövs och ibland får jag längre perioder med jobb och vet då innan att jag ska jobba. Att veta innan är helt klart bäst för mig annars stressar jag upp mig och kan inte sova en blund på natten för att jag kanske blir väckt klockan sju och behöver åka någonstans för att jobba. Känner att detta inte håller i längden och att jag verkligen inte mår bra av det. Andra säger tänk inte så mycket utan kör på bara det ordnar sig men tyvärr fungerar jag inte så. Jag behöver veta och planera mina dagar lite, kan jag ta en läkartid, kan jag klippa mig, hunden behöver en ny vaccination osv. Ja detta tar knäcken på mig känner jag och jag tittar och söker de jobb som finns men som sagt inte det lättaste.
Kroppen tar stryk också jag har aldrig haft så ont i nacke och rygg som jag har just nu, det har blivit många besök hos kiropraktorn som konstaterar att jag har inflammationer i ryggen och det beror på stress och att jag spänner mig hela tiden.
Nu har jag fått gnälla av mig lite och visst känns det lite bättre ;)
Önskar er en bra start på veckan
Kramisar
Älska livet!
Fint armband....
Älska livet men varför ska det vara så svårt :(
Jag är expert på att hitta på, längta och vilja saker hela tiden. Varför kan inte jag stanna upp och vara nöjd med det jag har.......
Mitt nya liv med en ny sambo är helt fantastiskt men ändå så gror det saker i huvudet hela hela tiden.
Detta resulterar till att jag blir stressad och som nu ont i axel och nacke då jag spänner mig hela tiden.
Jag har en gång lärt mig av Inger då jag gick på Mindfulness och nu är det dags att plocka fram det, andas andas Susanne. Stanna upp och njut för stunden, lev för idag och inte för morgondagen.......osv.
Denna vecka har jag inte blivit bokad på något jobb förrän till helgen och det var ju bra då jag nu har så ont, jag blev knådad ordentligt igår och även så fixerade han nacken med ett knak, det var därför jag haft en sådan hemsk huvudvärk ett tag. Till helgen hoppas jag kunna jobba igen för det är ganska långtråkigt att gå hemma.
Detta armaband vann jag på FB för ett tag sedan, det var butiken Valentin i Ängelholm som hade denna tävling där jag vann. Tycker det är jättefint ♥
Kramisar
Att stanna upp!
Kärlek....
Jag blev idag påmind om hur skört livet kan vara.
Träffade en gammal bekant idag som mist sin man i en olycka på gården i augusti. Han var inte gammal, det känns verkligen tungt med sådana besked.
Jag säger det igen, lev och må bra. Planera inte så mycket och lev för dagen.
Och alla ni som tycker att mitt nya liv gått fort, vara glada för min skull för jag mår bra och är lycklig. Jaaaa lycklig och det är såååå underbart ♥♥♥
Puss puss
Tänkvärt!
Någon skickade denna till mig...så sant.
En fin dikt!
Hjärta...
Jag faller i gråt när jag vaknar, jag har drömt om dig.
En välkänd doft når mitt sinne i en affär, samma rakvatten som du hade.
Det blev inget handlat, jag måste gå hem. Helt uppriven.
Jag hör motorljudet från en bil, samma sort som vi hade förut.
Jag tror för ett kort ögonblick att du är hemkommen.
Det hugger till i hjärttrakten och tårarna går inte att hålla tillbaka.
Jag lagar mat till mig och barnen.
Jag blir jätteledsen helt plötsligt, för jag kommer på att det är din favoriträtt.
Jag håller om min sons vackra händer när vi myser framför teven.
Det bränner till i ögonen och sorgen är där omedelbart.
Hans händer är på väg att bli exakt likadana som dina.
Min älskade, du fattas mig.
Hittade denna fina dikt som gjorde mig berörd ♥
Kraaam
Kärlek!
Heart...
Smärtan är jobbig och kärleken finns fortfarande kvar i mitt hjärta....hur gör man??
Visst har jag mina dåliga sidor och det har vi alla, några har jag blivit påmind om idag. Varför har jag inte stannat upp och verkligen tagit tag i dem!! Jag vet faktiskt inte och nu är det försent, är det verkligen jag som är grunden till allt detta, är jag så dum att jag inte vaknar förrän nu när det är försent :(
Tankarna är många och dom går runt och runt...varför blev det så här, det gick lite fort och jag var inte riktigt beredd eller är man någonsin redo när det väl är dags?
Jag vill bara krypa in i din famn och vakna upp från denna mardröm ♥
Kram alla fina
Tankar denna tisdagskväll
Snittblommor....
Tog fram kameran och mitt macroobjektiv, det är väl ingen som missat att jag älskar att fota närbilder ;)
Just nu känns det hopplöst, på jobbet avlöser tråkiga nyheter varandra. Inte för mig personligen men för mina kollegor och det sätter även sina spår i mig. Jag har ett stort hjärta och vill gärna stötta och hjälpa alla men hur mycket orkar man för att inte själv braka ihop. Jag försöker att inte ta till mig så mycket men jag vill ju vara där hos mina fina arbetskamrater. Det var ju inte för så många år sedan jag själv brakade på grund av att jag glömde mig själv och satte alla andra i fokus!!
Jag tänker också på hur jag kan gnälla och klaga men till vilken nytta, jag borde skämmas som är frisk, har fina och friska barn, familj, en kärleksfull make, en fin bostad, gulliga hundar, katt, vänner och ett arbete som jag trivs med. Listan skulle kunna göras hur lång som helst och kanske nu vid 45 års ålder att jag kan försöka vara nöjd med det jag har. Tyvärr är jag en person med alldeles för många drömmar och visst ska man drömma men det kanske får vara till en viss gräns.
Jag ska försöka att vara tacksam och NÖJD med det jag har och jag hoppas allt ska lösa sig till det bästa för mina kollegor ♥
Härmed säger jag bara...var rädd om dig själv och varandra ♥♥♥
Kramar i massor
Alla Helgons Dag
Minne av mormor....
Ja vet inte men idag har jag så många tankar till min mormor och det är precis som hon är här hos mig ♥
Denna Allahelgonahelg är ju den helg som man lägger fina kransar, blommor och tänder ljus på gravarna till dom som har lämnat oss så det kanske är därför det känns så nära.
Jag hoppas du har det bra där du är nu och att du har det varmt och skönt och kan njuta av blommor och ängar som du tyckte så mycket om ♥
Detta hjärta som ligger på blomman är just ditt och det finns alltid här hos mig nu ♥
Annars vet jag inte riktigt vad denna helg bjuder på, tror det blir lugnt och skönt och sedan har jag med mig en rejäl påse med papper och pärmar från jobbet som jag ska gå igenom kom jag just på ;)
Kramisar
Wellness
Lifestyle Wellness....
Jag föll för denna ursnygga tidning när jag var och handlade sist, tänk att en snygg tidning kan locka till köp ;)
Vem vill inte må bra och hälsa, skönhet, träning, mode, livsstil och resor kan man väl inte få för mycket av eller kanske förresten.....
Alla ursnygga människor med dom perfekta kropparna kan ju få en på dåligt humör och alla som reser då, hade gärna åkt till värmen nu och kommit tillbaka i maj eller vad säger ni.
Tyvärr lider jag nog lite av avundsjuka, jag vill vara smal och snygg men hur går det ihop när jag ständigt blir frestad av sötsaker, en operation alternativt fettsugning hade inte varit fel men då har jag fel jobb då kommunen betalar alldeles för lite.
Likadant med resor men om jag inte handlade så mycket annat kanske det skulle bli en resa också.
Jag känner att jag aldrig blir riktigt nöjd, jag letar hela tiden efter nya saker, drömmer mig bort till lyx och glamour och blir riktigt avis på mannens chef som köpt ett hus för 15 miljoner och vilket hus sedan....åhhhh jag vill också ha :)
Nu sitter jag här framför brasan men det är ju bara ljus, kan väl låtsas ;) och bloggar, läser detta magasin och tänker....herregud människa när ska du känna dig nöjd och glad egentligen ;)
Man kan också läsa här hur man får energi i höst, denna sida ska jag nog läsa ordentligt nu känner jag ;)
Kram alla fina och ta hand om er för ni är värdefulla
Söta små tavlor
Med fin text...
Dessa små tavlor köpte jag i Smögen, gillar dessa små rader ♥
Idag slutade jag tidigt och inget har jag gjort här hemma, slö är bara förnamnet ;)
Ska snart iväg på ett möte och sedan blir det LCHF kurs igen :)
Ute är det regn och storm, så jag har egentligen ingen lust att gå ut men det är bara att hålla i hatten och hoppas regnet avtar på en stund för paraply är inte att tänka på ;)
Kramen på en stund
Mitt hjärta blöder
Till min älskling ♥
Jag sitter här med gråten i halsen och ibland trillar även tårarna, hjälp vad det gör ont :(
Vi beslutade i förra veckan att våran perserkatt Gizmo ska få komma till himlen då han inte mår så bra men vilket hemskt beslut att ta när man har haft de älskade djuren hos sig så länge och vad har jag för rätt att bara avsluta ett liv så här. Ja tankarna går runt i huvudet men nu är det gjort och han somnade så lugnt och fint ♥
Jag hoppas att du har det bra där du är och du ska veta att jag aldrig kommer att glömma dig min älskade katt.
Måndag, en regnig dag och det känns nästan som höst och nästa vecka börjar min semester!!
Hoppas verkligen att det vänder för jag behöver en massa sol och värme innan den långa vintern kommer.
Fyra arbetsdagar kvar.......
Kram alla fina
Underbara dag
Sommarblommor...
Dagen började med en härlig promenad i tecknet mindfullness, så underbart att gå i naturen, känna lukten av sommar, fågelkvitter, dagens första stålar som värmde så gott och så fick jag med en gullig bukett blommor hem ♥
Senare ringde en av mina bästa vänner och bjöd oss på bröllop i augusti....så underbart roligt för dem och för oss som får vara med ♥
Dagens tänkvärda ord får bli "För att lyckas måste man våga"
Nu ska jag fortsätta att plocka här hemma sedan måste jag ut och njuta av solen.
Önskar er alla en underbar dag.
Lovely day!
Sött från naturen....
Idag har verkligen sommaren hittat hit, solen skiner och temperaturen visar redan tjugo grader :)
Plantera blommor, solstolen och att bara vara blir dagens melodi. Som jag har längtat efter detta ♥♥♥
Denna lilla bukett plockade jag i veckan när lilla Lycka och jag var ute och gick, finns inget bättre :)
Jag har hittat så många bra medel att kunna slappna av och finna mig själv, naturen kan ge så mycket.
Försök att finna lugnet i naturen ni också, det finns inga måsten och man måste kunna varva ner ibland för att orka ;)
Önskar er alla en underbar dag
Kramisar
Värdehöjande
Vackert....
Jag plockade en kvist av denna magnolia på ett träd, jag vet att man inte ska men en liten liten kan väl inte vara så farligt.
Vilka härliga dagar jag haft, inga måsten utan jag har bara njutit och samlat nya krafter. Har haft en jobbig tid efter min mormors bortgång där tankarna har varit kaos i huvudet och att jobba som arbetsledare är inte alla gånger så enkelt men jag älskar denna utmaning och jag älskar det jag nu håller på med. Någa dagars vila behöver vi alla.
Vi jobbar i en grupp på jobbet där det är viktigt att det är värdehöjande för de gamla och värdehöjande har dessa dagar varit för mig.
Det är så skönt när man kommer till insikt om vissa saker och att saker helt enkelt faller på plats :)
En gammal vän från Norrköping ringde idag och skulle ner hit till Höganäs för att kolla på ett sommarhus på fredag och undrade om vi kunde ses men tyvärr så åker vi till Norrköping på torsdag då det är begravning på fredag av min lilla mormor.
Hoppas verkligen hon köper huset för det skulle vara så roligt att ha henne här :) Jag håller tummarna att allt går vägen för denna affär M-L :)
I morgon ska jag jobba igen och det känns lite tungt så här kvällen före men så fort man sätter foten på jobbet är man igång igen och det är skönt det med :)
Glöm inte att göra saker som är värdehöjande för er.
Kram och sov gott
