Snittblommor....

Tog fram kameran och mitt macroobjektiv, det är väl ingen som missat att jag älskar att fota närbilder ;)

Just nu känns det hopplöst, på jobbet avlöser tråkiga nyheter varandra. Inte för mig personligen men för mina kollegor och det sätter även sina spår i mig. Jag har ett stort hjärta och vill gärna stötta och hjälpa alla men hur mycket orkar man för att inte själv braka ihop. Jag försöker att inte ta till mig så mycket men jag vill ju vara där hos mina fina arbetskamrater. Det var ju inte för så många år sedan jag själv brakade på grund av att jag glömde mig själv och satte alla andra i fokus!!

Jag tänker också på hur jag kan gnälla och klaga men till vilken nytta, jag borde skämmas som är frisk, har fina och friska barn, familj, en kärleksfull make, en fin bostad, gulliga hundar, katt, vänner och ett arbete som jag trivs med. Listan skulle kunna göras hur lång som helst och kanske nu vid 45 års ålder att jag kan försöka vara nöjd med det jag har. Tyvärr är jag en person med alldeles för många drömmar och visst ska man drömma men det kanske får vara till en viss gräns.
Jag ska försöka att vara tacksam och NÖJD med det jag har och jag hoppas allt ska lösa sig till det bästa för mina kollegor ♥ 

Härmed säger jag bara...var rädd om dig själv och varandra ♥♥♥
Kramar i massor