Jag säger förlåt!
Vackert...
Denna lördag är inte den bästa, tårarna rinner och jag gråter förtvivlat om vart annat.
Jag har kämpat, gjort så gott jag kunnat, allt efter min egen ork och kapasitet men tyvärr fungerar det inte utan snarare blir det värre och värre.
Jag har tagit ett beslut, ett beslut som både gör ont och känns som en lättnad i hjärtat.
Ett beslut som kommer att ha många hinder på vägen och som säkert kommer att ge ytterligare tårar.
Det kommer inte bli bra i morgon men i sinom tid tror jag det, bara att jag orkar vara stark och tro på det.
Förlåt alla inblandad men detta är något som jag tänkt på en längre tid, jag orkar inte kämpa längre.
Jag har fått lära mig på äldre dagar att tänka på mig själv och det gör jag just nu, jag är 48 år och fick barn tidigt i livet och jag känner att det är här och nu, jag vill leva och ta igen det som jag inte hann med innan jag blev mamma för första gången 22 år gammal.
Tro dock inte att det är något jag ångrar, nej för jag älskar mina barn men känner att nu vill jag vara fri som en fågel, vara lycklig och göra roliga saker.
Säger förlåt igen till er alla men jag hoppas att ni förstår mitt beslut och tycker om mig ändå, jag har ett stort hjärta och vill er alla väl men mitt hjärta har sagt sitt.
Låter nästan som ett avskedsbrev detta men jag hoppas att så illa är inte fallet.
Kram ♥♥
Hannah sa:
Kämpa på! Följ hjärtat, de besluten brukar vara de bästa även om de ibland gör ont. StyrkeKramar
Eva sa:
Kram på dig <3 Vet inte vad osm händer..men ger dig kraft och mod
