Kampen mot denna värk är jobbig just nu, så gott som hela dagen värker min kropp.

Jag vaknar på morgonen med stel kropp och en ond ländrygg men lyckas till slut ta mig ur sängen för att förbereda mig för mina fyra timmars arbetsdag då jag nu är sjukskriven 50%

Jag tar en haltande promenad med min hund och åker sedan till jobbet, det gör ont att sitta i bilen fast resan tar bara 20 minuter och väl framme på jobbet har jag svårt att ta mig ur bilen.

Byter om för att ta tag i dagens sysslor, ja jag älskar mitt jobb och vill göra så mycket men det fungerar inte på dessa fyra timmar. Jag gör så gott jag kan och får ihop en god och näringsrik mat med färgglada sallader och jag tror att alla blir nöjda, jag har ont men biter ihop.

Sista timmen när all disk ska tas om hand då är det kämpigt, varje steg och varje rörelse är smärtsam men herregud jag måste väl klara fyra timmar, snart snart är du färdig och får åka hem tänker jag.

Ska sedan byta om igen men det är svårt att få av mig kockbyxorna för att ta på mig mina jeans men till slut lyckas jag. Tar mig ut till bilen men har väldans svårt för att lyfta upp mitt ben för att komma in i bilen men till slut går även det och jag kör hem och är glad att det inte är längre hem då jag nästan vill gråta av smärtan i ländryggen.

Tar mig ur bilen aj aj och upp i lägenheten för att hämta hunden på en promenad, jag behöver gå och röra på mig säger både sjukgymnast och läkare och visst envis som jag är så går jag en längre runda med min hund. Varje steg gör ont, stortårna värker, ländryggen värker, höfterna värker, kramp i vaderna men jag ska gå denna promenad.

Kommer hem och slänger mig i soffan eller sängen och det är så underbart att få vila kroppen men det tar inte så lång stund förrän fötter och ben domnar eller gör ont och jag måste byta till en bättre ställning. Det tar inte lång stund förrän jag somnar någon timme.

Eftermiddagen blir ofta lugn, gör något som att diska eller tvätta för att sedan lägga mig ett tag igen.

Tre gånger i veckan gör jag även mina övningar som jag fått av min sjukgymnast, det gör ont men jag gör dom för smärtan är ju inte farlig har dom sagt.

Sedan är det sängdags igen och jag somnar ganska fort när jag lagt mig i den ställning som fungerar utan smärta eller kramp men jag sover inte så länge för jag måste byta ställning ofta för att det gör ont och även mycket ont att vända på sig.

Sedan vaknar man på morgonen och är trött och stel igen och såhär har det varit i många år nu.

 

Igår kom äntligen svaret på min röntgen som jag gjorde för någon månad sedan, jag har ett diskbråck som klämmer på nerven.

För tre år sedan skulle jag få operera ett diskbråck men bensmärtorna försvann lagom till operationen och operationen ställdes in.

Nu stod det att jag hade ett oförändrat diskbråck så tydligen har jag haft detta sedan 2015 och de besvär jag haft har läkarna sagt varit min Fibromyalgi men så kanske inte varit fallet.

Ska träffa en läkare nästa vecka och nu hoppas jag att jag får denna operation för såhär kan det inte fortsätta.

 

Jag hoppas och tror att allt kommer att lösa sig och att jag kommer bli bättre i kroppen.

Kram och godnatt

 

Fick dessa tulpaner av N i helgen, älskar verkligen tulpaner men tycker att de inte håller sig något vidare just nu och de gröna bladen blir gula direkt. Tror att dessa tulpaner är för hårt drivna och att det egentligen är alldeles för tidigt ännu men man får njuta så länge de står.

 

Idag var det dags för läkarbesök igen, genomgång av kroppens onda punkter, åtta rör blodprover och ev en röntgen av ryggen igen. Måste komma igång med lite träning igen då kroppen är stel, ett måste annars kommer jag bli sämre och sämre och sedan det obligatoriska "tänk på vikten lite".

Visst och det vet jag men hur lätt är det när kroppen strejkar och man är så trött när man kommer hem?

Ja ja en sak i taget, ingen mening att stressa upp sig över detta för det blir bara värre av det.

Vet ni,  jag ligger redan i sängen och klockan är bara 21.00 men det är skönt ibland och nu hoppas jag få sova ordentligt inatt.

Sov gott alla fina.

 

Köpte mig en bukett rosor i lördags efter jag hade städat min lägenhet, gillar färska snittblommor.

Tyvärr var inte dessa den bästa kvalitén då flera nickade ganska fort men några är fortfarande så vackra att jag var tvungen att ta en bild i kväll.

Vet ni förresten att man nu ska ge rosorna kallt vatten och inte varmt, personalen berättade det för mig för ett tag sedan men vet inte om jag tycker att de håller sig bättre....

Idag är en ond dag och det är riktigt tufft att ta sig igenom en hel dag på jobbet. Ikväll har jag legat och vilat och jag somnade någon timme. Kroppen värker, revbenen gör ont, jag är illamående och hela tiden sååå trött.

Jag vet att det inte blir bättre av att gnälla och som dom säger på smärt och rehab, andas, meditera och tänk positiva tankar men hur lätt är det.....

Det blir att ta den sista promenaden med hunden och sedan försöka sova, i morgon jobbar jag halva dagen då jag också ska till min smärtskola på smärt och rehab i Linköping.

 

Sov gott

 

I hela mitt liv har jag önskat mig ett rikt liv, resor, fina saker, många vänner, ett fint hus en fin bil och jag vet inte vad, jag har liksom aldrig varit nöjd utan hela tiden söker jag vidare.

På denna smärtskola jag går på nu får vi lära oss att vara nöjda med det vi har, det behöver verkligen inte vara resor och lyxiga prylar utan det kan vara den där mysiga frukosten som man hade förra söndagen med den eller de man tycker om. Det kan vara kärleken till sin familj, att man tar hand om varandra och att barnen känner sig trygga. Finns så många barn som inte har sin mamma och pappa som sin trygghet, de får saker istället i tron om att dom mår bra då men det är inte vad de behöver alla gånger. Sätter man sig ner och tänker efter finns det så mycket att vara nöjd och glad över. Detta är svårt och det tar tid att tänka om och att verkligen bli av med denna lilla apa som sitter på axeln och tjattrar. Vi får lära oss att andas, meditera och vet ni att jag nu kan andas med magen. Tidigare var jag så stressad att jag andades bara uppe i bröstet. Ja min stress, oro, skillsmässa och mycket annat har satt sina spår men jag vill och ska få detta att fungera men som sagt det kommer att ta sin lilla tid.

Har haft en ond natt med värkande reveben men jag tog ändå kameran och hunden på en långpromenad i morse, en underbar dag med sol från en klarblå himmel.

Visst gör varje steg ont men det blir bättre säger läkarna, du blir aldrig frisk men du kan lära dig att hantera smärtan och leva ett så bra liv som möjligt.

Säger bara FUCK FIBRO och sedan glöm inte att ANDAS

 

Kram alla kämpar