Visst längtar man till sol och bad men nu ska det bli kallare och snö är på väg, visst är det också härligt.

Dagarna går här hemma men jag är inte på topp, finns ingen livsgnista och ork för tillfället. Känner mig helt värdelös och är rädd för att gå till ett jobb. Helt galet att man är 47 år och känner och mår såhär, ryck upp dig säger en del men har man aldrig mått dåligt så vet man inte hur kroppen reagerar vid en kris. Ett litet barn som är rädd för allt, kan inte göra vissa saker och har inte lust med något......ja ungefär så är det för tillfället.

Jag vet att jag måste tänka positivt och att allt blir bättre bara jag får vila ett par dagar, få vara hemma och inte känna press för jobb och allt annat som man funderar på. Lära mig att leva i nuet men det tar ett tag då man under en längre tid varit orolig för jobb och pengar, man vill ju ha så det räcker till hyra och lite räkningar.

Sist när jag mådde så här tyckte jag det var skönt och skriva av mig, kunde själv tänka att vad håller jag på med och så vidare när jag läste vad jag skrivit. Kanske fungerar det även denna gång och en sista sak....det är frivilligt att läsa. Detta är mina känslor och mina upplevelser.

 

Kram alla fina