Seg och orkeslös
Skärgården....
I helgen var vi och hälsade på min faster med familj i skärgården, visst är det vackert.
Tyvärr så visade sig inte vädret från sin bästa sida denna lördag utan det blåste och var kallt.
Kan verkligen längta efter värme och sol nu, till semestern och ledigheten.
Inget är tyvärr inbokat, blir lite lustigt när man lever som man gör just nu men tror att jag tar en dag i taget.
Just nu är jag slö och orkeslös, tur att jag har mitt jobb som jag trivs med men när jag kommer hem kan jag sova i flera timmar.
Jag går promenader med min hund och tränar 3-4 gånger i veckan men sedan inte mycket mera.
Ja det räcker väl kan man tycka men glädjen är liksom borta denna sista vecka, tankarna går fram och tillbaka och jag anklagar mig själv för saker som inträffat. Varför gör jag det då jag vet att jag inte behöver det.
N:s föräldrar anklagar mig för både det ena och andra men jag vet att jag har varit lugn och resonlig angående min flytt med dem.
De sa saker om min son som jag inte har kontakt med, det var skönt att bli av med mig, jag ljuger och hittar på, jag sätter N i klistret och mycket mera. Efter dessa ord så knöt sig hjärtat och jag kände att nu får det räcka, jag ringde för att berätta situationen lugnt och fint. Men där i andra änden får man höra detta plus att den andra stod och skrek brevid, ja jag sa "kan du få tyst på kärringen där bakom" och sedan har jag fått höra detta i flera veckor. Inget förlåt vad de sa till mig, nej då där gör man inga fel.
Jag försöker att inte ta åt mig och grubbla på detta men klart att jag blir ledsen då jag vill alla väl, även denna flytt från N ville jag skulle bli så bra som möjligt för oss alla.
Bli anklagad för saker som inte är sanna gör mig så ont och jag kan liksom inte sluta att älta det.
Nu skriver jag av mig och hoppas detta försvinner från mitt huvud, tycker att det brukar vara skönt att just göra det.....skriva skriva skriva.
Har ikväll gått en ganska lång promenad med min hund, plockade lite vilda blommor som jag verkligen känner är lugnande för mig. Det växer så mycket ute på ängarna nu, smörblommor, prästkragar och hundkex fick pryda min bukett som nu står på köksbordet.
Nu tänker jag krypa ner under täcket och inandas lugn och frid.
Du kan, du är bra, du är snäll, du är omtänksam, låt inte negativa personer trycka ner dig, var stark, det är du värd, var positiv, du vet att det är många som älskar dig och uppskattar dig.
Andas....älska dig själv Susanne
Kram och sov gott ♥
