Hösten är här nu!

Höstlöv och nypon....
 
Nu är hösten här, kallt, regnigt och blåsigt och på morgnarna bara 6 grader.
Ja det är bara att vänja sig, har alltid gillat hösten tidigare men nu längtar jag till april månad och vår och sommar.
Min kropp gillar verkligen inte detta väder, även att läkaren jag träffade igår nästan hånskrattade när jag berättade om min värk och att den påverkas av vädret så är det verklien så. Min ländrygg och mina höfter fungerar verkligen inte just nu. Om det är Fibromyalgin som spökar vet jag inte eller om det är min lilla skada i ländryggen? Fibromyalgi finns ju inte enligt mina sockervänner och jag var ju på gång att sluta med denna drog men det visade sig ju svårare än jag trodde och jag orkar verkligen inte med den kamp som den betydde för mig. Jag har dragit ner på gluten, mjölkprodukter men socker finns fortfarande tyvärr och tankarna går tätt som tätt till om det verkligen är sockret som är boven till mitt onda.
Läkaren jag träffade igår va den äldre generationen, ja jobbade på övertid och var snart 70. Han gillade mediciner märkte jag och han ville ge mig både det ena och andra, frågade även om jag använt narkotikapreparat och det är jag verkligen rädd för då det är så beroendeframkallande. Jag blev nästan arg på honom och sa åt honom att är det verkligen mediciner ni läkare rekomenderar till alla era passienter.
Det slutade i alla fall med att jag ska prova en medicin ihop med min andra, det är inga värktabletter i sig utan de arbetar med att ta bort nervsmärtan och signalerna till hjärnan.
Blev även sjukskriven 25% då det kan bli biverkningar och för att jag ska vila min rygg men även kunna röra på mig lite mera än vad jag gjort den senaste tiden. Då värken varit så jobbig har jag lagt mig ner och vilat ryggen direkt när jag kommit hem och då somnat direkt och typ sovit hela kvällen, ja bara det är ju förskräckligt. Vadå liv???
Visst är det lättt att tappa livsgnistan jag är ju bara 50 och inte var det såhär jag tänkte att jag skulle sluta mina sista år men jag har åkt på en del smällar de senaste åren och tydligen kan man få denna sjukdom av tragedier och sorg. Dessutom är jag en känslig person som tänker och funderar alldeles för mycket, mitt huvud går på högvarv hela tiden. Visste ni förresten att det finns personer som är högkänsliga HSP, spännande men det ska jag skriva om en annan dag.
Nu kallar sängen.
 
God natt
 

Älskar rosor!

Vackra....
 
Köpte mig en bukett rosor i lördags efter jag hade städat min lägenhet, gillar färska snittblommor.
Tyvärr var inte dessa den bästa kvalitén då flera nickade ganska fort men några är fortfarande så vackra att jag var tvungen att ta en bild i kväll.
Vet ni förresten att man nu ska ge rosorna kallt vatten och inte varmt, personalen berättade det för mig för ett tag sedan men vet inte om jag tycker att de håller sig bättre....
Idag är en ond dag och det är riktigt tufft att ta sig igenom en hel dag på jobbet. Ikväll har jag legat och vilat och jag somnade någon timme. Kroppen värker, revbenen gör ont, jag är illamående och hela tiden sååå trött.
Jag vet att det inte blir bättre av att gnälla och som dom säger på smärt och rehab, andas, meditera och tänk positiva tankar men hur lätt är det.....
Det blir att ta den sista promenaden med hunden och sedan försöka sova, i morgon jobbar jag halva dagen då jag också ska till min smärtskola på smärt och rehab i Linköping.
 
Sov gott

Att vara nöjd!

Nypon....
 
I hela mitt liv har jag önskat mig ett rikt liv, resor, fina saker, många vänner, ett fint hus en fin bil och jag vet inte vad, jag har liksom aldrig varit nöjd utan hela tiden söker jag vidare.
På denna smärtskola jag går på nu får vi lära oss att vara nöjda med det vi har, det behöver verkligen inte vara resor och lyxiga prylar utan det kan vara den där mysiga frukosten som man hade förra söndagen med den eller de man tycker om. Det kan vara kärleken till sin familj, att man tar hand om varandra och att barnen känner sig trygga. Finns så många barn som inte har sin mamma och pappa som sin trygghet, de får saker istället i tron om att dom mår bra då men det är inte vad de behöver alla gånger. Sätter man sig ner och tänker efter finns det så mycket att vara nöjd och glad över. Detta är svårt och det tar tid att tänka om och att verkligen bli av med denna lilla apa som sitter på axeln och tjattrar. Vi får lära oss att andas, meditera och vet ni att jag nu kan andas med magen. Tidigare var jag så stressad att jag andades bara uppe i bröstet. Ja min stress, oro, skillsmässa och mycket annat har satt sina spår men jag vill och ska få detta att fungera men som sagt det kommer att ta sin lilla tid.
Har haft en ond natt med värkande reveben men jag tog ändå kameran och hunden på en långpromenad i morse, en underbar dag med sol från en klarblå himmel.
Visst gör varje steg ont men det blir bättre säger läkarna, du blir aldrig frisk men du kan lära dig att hantera smärtan och leva ett så bra liv som möjligt.
Säger bara FUCK FIBRO och sedan glöm inte att ANDAS
 
Kram alla kämpar
RSS 2.0