När vi var vid stugan förra helgen så åkte vi till havet en liten tur, jag kan verkligen känna en längtan dit ibland.

Där mår jag bra, jag blir lugn i kropp och själ och det behöver jag just nu.

Det har varit några riktigt mörka veckor och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig upp, just nu kämpar jag precis över vattenytan. Pratade med en kvinna förra veckan, ja en beteendevetare och hon sa att jag måste jobba med att bli trygg i mig själv och jag måste ta en liten bit i taget och det är inte så lätt då jag vill att allt ska hända på en gång. Kanske att detta varit problemet i hela mitt liv, kanske därför jag aldrig varit nöjd, ja helt enkelt en orolig själ. 

Denna gång föll jag ordentligt och jag har varken ork eller motivation till något, jo jag gör mina timmar på jobbet och jag gör mitt bästa verkligen men gjädjen och min längtan dit har försvunnit. Jag är bara så himla trött hela tiden och vill typ bara sova.

Tror att orsaken till detta är denna ständiga värk, att man sover dåligt om nätterna, att man fortfarande vill vara den duktiga på jobbet, att man har svårt att acceptera att livet har förändrats och att man måste inse det och inte köra på som tidigare.

Nu är det dags för kudden.

 

Kramen