Nu är hösten här, kallt, regnigt och blåsigt och på morgnarna bara 6 grader.

Ja det är bara att vänja sig, har alltid gillat hösten tidigare men nu längtar jag till april månad och vår och sommar.

Min kropp gillar verkligen inte detta väder, även att läkaren jag träffade igår nästan hånskrattade när jag berättade om min värk och att den påverkas av vädret så är det verklien så. Min ländrygg och mina höfter fungerar verkligen inte just nu. Om det är Fibromyalgin som spökar vet jag inte eller om det är min lilla skada i ländryggen? Fibromyalgi finns ju inte enligt mina sockervänner och jag var ju på gång att sluta med denna drog men det visade sig ju svårare än jag trodde och jag orkar verkligen inte med den kamp som den betydde för mig. Jag har dragit ner på gluten, mjölkprodukter men socker finns fortfarande tyvärr och tankarna går tätt som tätt till om det verkligen är sockret som är boven till mitt onda.

Läkaren jag träffade igår va den äldre generationen, ja jobbade på övertid och var snart 70. Han gillade mediciner märkte jag och han ville ge mig både det ena och andra, frågade även om jag använt narkotikapreparat och det är jag verkligen rädd för då det är så beroendeframkallande. Jag blev nästan arg på honom och sa åt honom att är det verkligen mediciner ni läkare rekomenderar till alla era passienter.

Det slutade i alla fall med att jag ska prova en medicin ihop med min andra, det är inga värktabletter i sig utan de arbetar med att ta bort nervsmärtan och signalerna till hjärnan.

Blev även sjukskriven 25% då det kan bli biverkningar och för att jag ska vila min rygg men även kunna röra på mig lite mera än vad jag gjort den senaste tiden. Då värken varit så jobbig har jag lagt mig ner och vilat ryggen direkt när jag kommit hem och då somnat direkt och typ sovit hela kvällen, ja bara det är ju förskräckligt. Vadå liv???

Visst är det lättt att tappa livsgnistan jag är ju bara 50 och inte var det såhär jag tänkte att jag skulle sluta mina sista år men jag har åkt på en del smällar de senaste åren och tydligen kan man få denna sjukdom av tragedier och sorg. Dessutom är jag en känslig person som tänker och funderar alldeles för mycket, mitt huvud går på högvarv hela tiden. Visste ni förresten att det finns personer som är högkänsliga HSP, spännande men det ska jag skriva om en annan dag.

Nu kallar sängen.

 

God natt