I hela mitt liv har jag önskat mig ett rikt liv, resor, fina saker, många vänner, ett fint hus en fin bil och jag vet inte vad, jag har liksom aldrig varit nöjd utan hela tiden söker jag vidare.

På denna smärtskola jag går på nu får vi lära oss att vara nöjda med det vi har, det behöver verkligen inte vara resor och lyxiga prylar utan det kan vara den där mysiga frukosten som man hade förra söndagen med den eller de man tycker om. Det kan vara kärleken till sin familj, att man tar hand om varandra och att barnen känner sig trygga. Finns så många barn som inte har sin mamma och pappa som sin trygghet, de får saker istället i tron om att dom mår bra då men det är inte vad de behöver alla gånger. Sätter man sig ner och tänker efter finns det så mycket att vara nöjd och glad över. Detta är svårt och det tar tid att tänka om och att verkligen bli av med denna lilla apa som sitter på axeln och tjattrar. Vi får lära oss att andas, meditera och vet ni att jag nu kan andas med magen. Tidigare var jag så stressad att jag andades bara uppe i bröstet. Ja min stress, oro, skillsmässa och mycket annat har satt sina spår men jag vill och ska få detta att fungera men som sagt det kommer att ta sin lilla tid.

Har haft en ond natt med värkande reveben men jag tog ändå kameran och hunden på en långpromenad i morse, en underbar dag med sol från en klarblå himmel.

Visst gör varje steg ont men det blir bättre säger läkarna, du blir aldrig frisk men du kan lära dig att hantera smärtan och leva ett så bra liv som möjligt.

Säger bara FUCK FIBRO och sedan glöm inte att ANDAS

 

Kram alla kämpar