Regn och rusk
Skärgårdsbad....
Visst längtar man tillbaka till sol och värme när det blåser och regnar som idag, ja ett hus i Spanien skulle jag gärna ha när jag går i pension eller vad säger ni?
Idag på morgonen var jag på en bedömning på Rehab Öst och i 45 minuter gjordes en massa tester med min kropp. Ländryggssmärta och domningar i ben och fötter kan vara ett nytt diskbråck eller även något i höften kunde inte uteslutas så nu får vi se vad MR säger.
Ska även tillbaka nästa vecka för lite övningar som kanske kan hjälpa mig lite.
Annars har dagen varit lugn, jobbat några timmar och sedan varit hemma och bara slöat, har varit trött denna vecka och inte haft lust med något.
Igår kväll dök min son upp här och ville sova över natten men sedan åkte han vidare till Stockholm i morse igen, sååå mysigt när han kommer hem till sin lilla mamma ibland.
Regnet slår mot fönsterbrädan och jag ska snart släcka ner för att sova, skönt med fredag i morgon.
Kramisar
GAD
Söta små violer.....
Generaliserad ångestsyndrom innebär en ständig ångest och oro för allehanda problem som kan uppstå i livet.
Den som lider av GAD, för lider gör man, oroar sig så gott som dagligen och har svårt att kontrollera sin oro. "Tänk om tankarna" avlöser varandra på löpande band, vilket gör att kroppen ofta är på helspänn. Någon fullständig rädsloreaktion handlar det inte om utan snarare en förhöjd beredskap utifall att.
Sjukdomen är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män och debuterar i allmänhet i vuxen ålder.
Ja idag har det varit härligt höstväder och jag och hunden tog en lång promenad efter jobbet och det dröjde inte så långt innan ena benet började göra ont att jag knappt kunde gå men jag kämpade vidare. Helt plötsligt slog det mig att herregud det är ju den 25:e idag och då skulle läkaren kontaktat mig i morse och dessutom skulle jag träffa en fysioterapeut idag klockan två och klockan var tre. Detta har aldrig hänt mig tidigare men jag har hela tiden varit inställd på att det var i morgon, sååååå pinsamt. Måste ringa i morgon och reda ut detta och ikväll har jag svårt att somna på grund av det, jag vill liksom ta tag i det på en gång och inte behöva oroa mig hela tiden. Märker också att min omgivning tycker att jag är jobbig, sonen sa till mig igår "jag får panik av ditt tjat" och vad tänkte jag då.....jaha nu har jag sårat honon och tänk om han också har något ångestsyndrom när han säger panik.
Ja den senaste veckan har det varit extra jobbigt i huvudet men hoppas det lugnar sig.
Nu ska jag släcka ner och försöka sova, allt ordnar sig.
Kramen
Snart oktober och jag fortsätter kämpa
Klöverblommor...
Tänk att man kan hitta klöverblommor ute fast det snart är oktober månad men i morse var det bara fem grader ute så jag tror nog att hösten är på väg på riktigt nu.
Jag är dålig på att uppdatera här på min blogg men då jag har behov av att prata av mig ibland är tanken att det får bli här.
Då jag lidit av kronisk värk i så många år och att jag nu också fått veta att jag lider av en ångestrelaterad sjukdom sedan många år tillbaka, ja kanske hela mitt liv så har jag nog skrämt bort många med mitt gnäll.
Jag försöker tänka på det när jag är hos vänner men något känns det som man borde kunna få säga och jag har verkligen behov av det men när vi var bortbjudna sist fick jag en liten avhyvling, "du kan säga att du har ont men sedan punkt" man blir lite ledsen då det ändå är sin nära släkt man träffar och vem ska man få prata med. Min mamma och jag glider längre och längre ifrån varandra, vi förstår inte varandra tyvärr och allt blir bara fel. Då jag lider av ångest och oro blir dessa incidenter väldigt jobbiga för mig, jag har fått små verktyg att jobba med av den kurator jag pratar med men det är så svårt och frustrerande.
Man blir också ledsen och besviken att man varit sjuk så länge utan att förstå det, så mycket som kanske inte hade behövt hända om jag hade förstått bättre.
Ingen idé att tänka tillbaka utan det enda bra med detta är att jag börjar förstå bättre om hur jag fungerar och varför det blir si och så.
Då jag även har ont i min kropp så är jag nu sjukskriven 50% och äter starka tabletter för att kunna gå på sjukgymnastik och stärka min kropp men tyvärr blir bara kroppen mer och mer ond av det.
Jag kommer att få en ny röntgen framöver för att kolla upp ländrygg, höfter och bäcken.
Ja det är inte alltid så lätt att leva och jag känner ofta att varför måste jag kämpa då jag hellre skulle vilja avsluta mitt liv och få lugn och ro.
Jag vet att det är ett egoistiskt tänk men är det jobbigt så är det, Niclas och sonen är dom enda som stöttar mig ordentligt och jag kan nog vara riktigt jobbig att ha att göra med när det gäller denna fråga. Hur som helst mår jag mycket bättre av att inte jobba och slita ut mig.
I helgen var vi ute vid vår stuga igen och där mår jag så bra att jag nästan fäller någon tår av lycka över tysnaden och det vackra och det är på sådana ställen jag ska vara för att må bättre och bättre.
I slutet av veckan ringer läkaren igen och då får vi se vad som händer med min sjukskrivning framöver.
Jag måste också lära mig att vara snäll mot mig själv, jag ger mig själv alltid skulden om något händer, jag är ful, tjock osv men de viktigaste är att jag måste bli TRYGG I MIG SJÄLV.
Inte använda andra människor för att bli det utan bara mig själv.
Jag är inte uppvuxen med ord som vad duktig du är, vad fin du är, jag älskar dig, jag tror på dig, du är bäst och så och på mina samtal med min kurator så känner jag ofta av detta lilla orolig och rädda barn som fortfarande finns inom mig.
Det är ok att ha detta lilla barn i sig ibland men inte så ofta som jag, just nu är jag i en riktig svacka med oro men det beror nog på att det hänt lite saker omkring mig den senaste veckan som jag inte riktigt kan reda ut.
Oro och ångest kanske många lider av och att det heter GAD visste jag inte heller, kanske jag skriver om sjukdomen GAD en dag men nu är det dags att sova.
Sov gott alla fina
Kramisar
