Tänk att man kan hitta klöverblommor ute fast det snart är oktober månad men i morse var det bara fem grader ute så jag tror nog att hösten är på väg på riktigt nu.

Jag är dålig på att uppdatera här på min blogg men då jag har behov av att prata av mig ibland är tanken att det får bli här.

Då jag lidit av kronisk värk i så många år och att jag nu också fått veta att jag lider av en ångestrelaterad sjukdom sedan många år tillbaka, ja kanske hela mitt liv så har jag nog skrämt bort många med mitt gnäll.

Jag försöker tänka på det när jag är hos vänner men något känns det som man borde kunna få säga och jag har verkligen behov av det men när vi var bortbjudna sist fick jag en liten avhyvling, "du kan säga att du har ont men sedan punkt" man blir lite ledsen då det ändå är sin nära släkt man träffar och vem ska man få prata med. Min mamma och jag glider längre och längre ifrån varandra, vi förstår inte varandra tyvärr och allt blir bara fel. Då jag lider av ångest och oro blir dessa incidenter väldigt jobbiga för mig, jag har fått små verktyg att jobba med av den kurator jag pratar med men det är så svårt och frustrerande.

Man blir också ledsen och besviken att man varit sjuk så länge utan att förstå det, så mycket som kanske inte hade behövt hända om jag hade förstått bättre.

Ingen idé att tänka tillbaka utan det enda bra med detta är att jag börjar förstå bättre om hur jag fungerar och varför det blir si och så.

Då jag även har ont i min kropp så är jag nu sjukskriven 50% och äter starka tabletter för att kunna gå på sjukgymnastik och stärka min kropp men tyvärr blir bara kroppen mer och mer ond av det.

Jag kommer att få en ny röntgen framöver för att kolla upp ländrygg, höfter och bäcken.

Ja det är inte alltid så lätt att leva och jag känner ofta att varför måste jag kämpa då jag hellre skulle vilja avsluta mitt liv och få lugn och ro.

Jag vet att det är ett egoistiskt tänk men är det jobbigt så är det, Niclas och sonen är dom enda som stöttar mig ordentligt och jag kan nog vara riktigt jobbig att ha att göra med när det gäller denna fråga. Hur som helst mår jag mycket bättre av att inte jobba och slita ut mig.

I helgen var vi ute vid vår stuga igen och där mår jag så bra att jag nästan fäller någon tår av lycka över tysnaden och det vackra och det är på sådana ställen jag ska vara för att må bättre och bättre.

I slutet av veckan ringer läkaren igen och då får vi se vad som händer med min sjukskrivning framöver.

Jag måste också lära mig att vara snäll mot mig själv, jag ger mig själv alltid skulden om något händer, jag är ful, tjock osv men de viktigaste är att jag måste bli TRYGG I MIG SJÄLV.

Inte använda andra människor för att bli det utan bara mig själv.

Jag är inte uppvuxen med ord som vad duktig du är, vad fin du är, jag älskar dig, jag tror på dig, du är bäst och så och på mina samtal med min kurator så känner jag ofta av detta lilla orolig och rädda barn som fortfarande finns inom mig.

Det är ok att ha detta lilla barn i sig ibland men inte så ofta som jag, just nu är jag i en riktig svacka med oro men det beror nog på att det hänt lite saker omkring mig den senaste veckan som jag inte riktigt kan reda ut.

Oro och ångest kanske många lider av och att det heter GAD visste jag inte heller, kanske jag skriver om sjukdomen GAD en dag men nu är det dags att sova.

 

Sov gott alla fina

Kramisar