Snart februari och snart sommar!

Sommar och hav....

Tänk att det snart är det februari månad och sommaren närmar sig ♥
Allt skulle vara mycket lättare tror jag om det var lite varmt och ljusare ute, inbillar mig det i alla fall.
Idag blev jag förbannad och då menar jag riktigt förbannad, det var skönt och nu skiter jag i allt och flyttar hem. Eller snarare börjar min planering hem, sökt några jobb sedan får vi se om jag verkligen flyttar när det väl gäller ;)
Finns så många fina och peppande människor här i Skåneland men jag känner mig inte trygg här utan maken, inbillar mig att jag skulle känna mig tryggare i min hemstad igen eller flyr jag kanske??
Vet faktiskt varken ut eller in, en liten del vill vara kvar här men en större del vill till Norrköping men maken är så nöjd med sitt beslut och tycks visst må hur bra som helst. Tycker att det är vidrigt att man inte har några känslor i kroppen efter så många år, det gör mig ledsen och arg men vad hjälper det :(
Hur kan man bara radera allt och inte känna eller tänka någon sorg...nej jag förstår inte riktigt vad som rör sig i ditt huvud, mår du verkligen bra eller är du i en riktig kris!!

Kram och sov gott

ja du..tänk om man kunde lista ut vad som rör sej i deras huvuden...det tycker jag är det allra svåraste o mest frustrerande att inte få svar på sina frågor utan man står kvar så samma plats med tusen frågor..tror att vi hade kunnat bearbeta sorg ilska mm mm om dom bara öppnade munnen o sa något =( För min egen del så ligger jag nog några månader före dej..jag har lagt all gråt ilska o osvarade frågor bakom mej och håller nu på att leta lägenhet i min hemstad..men tusan vad trögt det är! Man blir ju så kräsen när man haft hus i alla år. Jag hoppas ialla fall att både du o jag får en härlig helg..och att vi kan släppa alla tankar för en stund..Du e vacker o du duger!! Glöm aldrig det /Gittan

När jag sent trött igår läste texten och sista raden drog jag på munen för min hjärna läste är du en riktig gris haha.

De flesta män är som de är många fattar ett beslut och när beslutet är taget så är det "OVER".Min känsla är något som de har funderat och bestämt sig och nu ser inte dom tillbaka utan deras blick är riktad framåt.Där är väl ett delemma som vi kvinnor ofta fastnar i vi är känsligare och har oftat under barnens uppväxt varit den som hållit i allt i hemmet och balanserat med ett jobb vid sidan. Man däremot har arbetet fortsatt varit nr 1 och familjen nr2 för där har ju funnits en som tagit huvudansvaret.Känslorna är nollställda, man är trött på tjafs,man vill göra egna saker man kanske träffades tidigt i unga år inte haft den egna lägenheten.Maten kan man äta ute eler köpa färdig och många karlar lagar mat idag man är inte beroende.De har ju oftat en skitbra lön,så dom klara ju ekonomin galant, de köper ju oftas inte massa små krafs som inredning stup i kvarten utan deras intresse är ju tex.MC och en mer avskalad inredningsstil.

För min egen del,gråter jag inte så,men det stockar sig i halsen och ögonen blir tårfyllda men det är mer när saker som rör barnen och beslut där som påverkar dom. Jag är inte förbannad heller för jag känner att det inte är någon ide,kärlek bygger på ömsesidigt från båda hållen och det är det inte. Men jag är frukansvärt trött,men samtidigt var jag utför en olycka kvällen före julafton, jag sökte inte läkare direkt utan trodde de skulle ge med sig,men har inte gjort det,så behandling startar nästa vecka.

Men jag tror Sussane att du taget ett steg framåt nu i och med att du blev arg i bedrövelsen.

Tror du inte att det är att slösa energi att lägga det på din make utan satsa mer på att kunna ha en fungerande relation eftersom ni har pojkarna mer neutral,jag förstår om det inte är lätt.

Har du möjlighet åk upp till Norrköping och strosa omkring och känn in i magtrakten att hit vill jag flytta och starta mitt egna liv. Känner du att det känns rätt och bestämmer dig för det så tror jag det stärker det att du gjort något eget för dig själv, jog hoppas du förstår vad jag menar.

För min del har jag kunnat lyft blicken och sent tillbaka och kommit på förändrad attityd från min make,så att han har fundera ett ganska långt tag är jag helt säkert och så bara kommer beslutet punkt slut.

Likt Gittan ovan,så är min oro var jag skall hitta en bostad dit jag beslutat flytta och att man är låst av att man måste lösa andra saker innan man vet vilken ekonomisk grund man har att stå på.Jag får välja huset,men jag är inte hundra så skötsel och underhåll kommer jag inte fixa. Det sjuka är att jag skulle bo till samma kostnad här som en lägenhet.Det är det sjukaste men så är det när man bor på en mindre ort. Men samtidigt känner jag att det skall bli skönt när det blev så här att byta samhället mot centralorten det blir en ny vy för mig och det finns mer singelvänner och aktivitetter och badhus och nya promenadstråk man kan gå, Kanske man inte behöver bil heller.

Hur har ni gjort med bodelning Susanne och Gittan? Det blev ett lågt inlägg hoppas det är okej,Lycka till Susanne på din väg framåt i livet kram från Eva

Gittan och Eva:

Vad fint och peppande ni skriver, skulle vara roligt att träffa er. Bor ni långt ifrån mig?

Vi har delat upp allting mellan oss och det gick bra men maken ville ha en advokat så att allt går rätt till med andra saker. Det lilla besöket kostade 12000 kronor!!!



Önskar er båda en fin helg

Kramen