Det visade sig att det var svårare än jag trodde att gå in i ett förhållande med minderåriga barn och barn som inte är mina. Jag har blivit bortskämd med mina stora barn och ja har dessutom levt utan dom hemma i många år.

Det är mycket man ska ta hänsyn till och förstå.

Varannan vecka hos mamman och dessutom mycket ringa och sms:a till henne om både det ena och andra.

Jag som inte är mamma har inget att säga till om men ska det verkligen vara så om man lever ihop med pappan?

Byte av helger och veckor och det får jag inte vara delaktig i, hmmm det är verkligen svårt.

Kanske låter jag hemsk i mångas ögon men jag vet att det finns många som förstår mig med.

Ja jag är säkert svartsjuk på barnen och även detta ex som jag tycker styr och ställer lite väl mycket, ibland känns det som hon fortfarande vill ha ha makten över N.

Att leva som särbo blir ju också lite konstigt då vi ena veckan kan ha hur mysigt som helst och nästa vecka sitter jag där ensam igen.

Vet verkligen inte vad jag vill med mitt liv, ibland vill jag flytta ifrån allt igen och kanske tilbaka till Skåneland ;)

Nu blir det sängen.

 

Natti natti