Idag efter jobbet gick jag en promenad runt Åbackarna, soligt men blåsigt.

Det är så härligt att se hur snödroppar och krokus kommer upp ur jorden nu och att våren äntligen är här.

Annars är livet lite trassligt just nu och jag har bestämt mig för att lämna huset i Åselstad för att leva ensam igen. Jag måste läka och börja älska mig själv.....

Tiden kommer ifatt mig och kanske var jag för snabb att ge mig in i ett nytt förhållande. Ja det är lätt att vara efterklok och det är ingen ide att gräva i det förflutna. N är en fin kille men det är inte alltid så lätt att få ihop två nya familjer, en familj är van vid det ena och den andra brukar göra så.....osv!

Just nu bor jag hos vänner men hoppas att en ny bostad dyker upp snart.

Visst kunde jag bo kvar i huset men tyvärr blir det ibland lite hårda ord och då är det bättre att hålla sig borta så att man inte sårar varandra ännu mera.

Många diskussioner om vad som är mitt och ditt, föräldrar som lägger sig i och anklagar en för både det ena och andra.

Jag vill verkligen inte ställa till med något, jag försöker göra det bästa för att alla ska må bra, tyvärr är det alltid någon som mår sämre när man flyttar isär och den personen är kanske inte lika sammarbetsvillig.

Jag ger många förslag, erbjuder både det ena och andra men inget passar, jag blir anklagad för att bara tänka på mig själv, sätta andra i klistret, bara flytta iväg och inte hjälpa N med hyran, skönt att bli av med dig och din familj säger någon, bättre att du söker någon rik man säger en annan.

Som sagt många hårda ord har det blivit och bli anklagad för detta när det inte stämmer gör mig galen.

Som sagt jag vill inte såra eller skada någon men jag måste också tänka på mig själv.

Funderar ibland på hur det var när mitt ex och jag skilde oss, visst var jag ledsen, ja näst intill otrösslig men aldrig att vi bråkade om vad som var mitt och ditt. Inte ens dessa hårda ord använde vi och vi smutskastade inte varandra heller, ja något elakt sa vi säkert ;)

 

Kramen