Ibland vet man inte vad som händer!

Fin orkidé
 

Allt har känts bra de sista veckorna, jag har haft jobb och allt har flutit på och jag har varit glad.
I fredags hade vi vänner här på middag och lördags var vi nere på stan och var vid mysiga Knäppingsborg och tittade i butikerna.
När jag vaknade i söndags var jag så otroligt trött fast vi nog låg till tio, gick ut med hunden för att sedan äta frukost.
Sa sedan till N att jag lägger mig ett tag till och sov nog i över två timmar, var sedan uppe ett tag och lagade middag till oss.
Då kom den hemska smärtan i bröstet, en smärta som jag inte riktigt kände igen, jag blev andfådd, kallsvettig och trött. Ja så trött att jag bara låg på soffan och inte orkade öppna ögonen, N sa att ögonen rullade när han försökte ta kontakt med mig.
Han ringde sedan 1177 och dom ville ringa ambulans direkt men jag vägrade, skulle jag till sjukhus så fick N skjutsa mig.
Sagt och gjort så åkte vi upp till akuten vid åtta tiden på kvällen och jag fick komma in direkt. EKG, blodtryck och en massa prover togs och sedan fick vi vänta några timmar på svaren. Ja och ingenting kunde dom hitta förrutom att blodtrycket var lite för högt men det kunde lika gärna vara för att jag var orolig och rädd, ska kolla upp det hos vårdcentralen igen.
Troligtvis var det en stressreaktion efter allt som varit och att a-kassan inte skickar några pengar till mig just nu för att dom måste göra en ny genomgång om jag har rätt till a-kassa och det bara för att jag fick ett vikariat på åtta veckor i Linköping som tog slut nu i december. Ja inte är de speciellt smidiga och struntar i att man är utan pengar gör de också.
Idag blev jag inte inringd på något jobb och kanske var det bra då jag fortfarande känner mig så trött.
Har varit ute med hunden på promenad i skogen i alla fall, skönt att få komma ut lite fast det är blåsigt och kallt idag.
 
Kramisar

Kommentera inlägget här.

Namn:

E-postadress (Publiceras ej):

URL/Bloggadress:
Spara uppgifter (tills nästa gång du kommenterar)

Kommentar:

RSS 2.0