När lyckan tog slut!

Tårar vill falla....

 

Jag berättade om pusselbiten som föll på plats under veckan men tyvärr så blev det inte så långvarigt :(

Skulle inget berätta men efter någon dag kom första bilden på Instagram, jag kunde liksom inte hålla mig.

Jag har till min stora dröm provjobbat på Mimmis Visthus här i staden, en liten mysig lunchrestaurang med en liten butik också. Jätteroligt verkligen men mycket nytt att lära och det kändes positivt och jag fick mycket beröm även att jag var väldigt osäker till en början. När fredagen kom skulle det bli en utvärdering......hmmm jag hade varit duktig, kommit in i gänget, trevlig mot gästerna. Jag fick verkligen inte gå hem och tänka något annat MEN nu helt plötsligt hade dom ändrat på vilken person dom sökte och dom ville ha någon som kunde baren också???

Dom ville inte stänga alla dörrar med mig så nu sitter jag här med beslutångest igen, timmar på kommunen och i Visthuset.

Klart jag blev ledsen och besviken, ja det kom till och med några tårar på vägen hem och givetvis började jag tänka "Vad är det för fel på mig" :((

Ja detta med jobb var visst svårare än vad jag trodde, kände när jag bodde i Skåne att det säkert skulle lösa sig ganska fort men jag hade visst fel.

Här i kommunen är det en del kök som frågar just efter mig då de tycker jag är duktig och självgående, roligt men när får jag en anställning?

Vet att dom har anställningsstopp och att det är många före mig som går före...suck men det ordnar sig väl.

 

Kram och godnatt

Men vad trist, det hade du behövt!
Ge inte upp. Det kommer säkert nya tillfällen även om det är jobbigt att gå osäker. Tänk vad viktigt ett jobb är för att man ska må bra. Kul att du är omtyckt och efterfrågad i köken!!

Stor kram

Nää…så tråkigt….förstår att du såg fram emot ett sådant jobb. Det är ju det du vill. Men jag håller med Ann:louise! Ge inte upp! Upp med hakan och sträck på dig! Det löser sig såsmåningom ska du se.

Skrev en kommentar i ett tidigare inlägg men vet inte om det kom fram…Gör gärna ett stopp i Norrköping för att hälsa på dig! Skulle vara kul att se hur du har det! Ser då fint ut. Denna Stockholmsvistelse var vikt åt sonen - en julklapp. Men det kommer fler tillfällen.

Kram Cecce

Nää, så tråkigt, det hade du verkligen behövt!!

Du får inte ge upp, det kommer att blir fler tillfällen även om det känns tungt och jobbigt nu...

Styrkekramar Bella