Så kom tårarna igen!

Ledsamt....

Denna eftermiddag utbröt paniken igen och jag har gråtit hejdlöst, ja detta är inte klokt. Ska det verkligen vara så här???
Jag orkar ingenting och att komma hem är en plåga, kan man bo på jobbet ;)
Ett annat problem är min lilla valp som inte riktigt trivs i detta nya hem när jag jobbar, hon mår heller inget vidare när jag mår dåligt, stackars lilla flicka ♥
Tyvärr orkar jag inte riktigt med dessa problem som blivit och funderar nu på att sälja lilla Happy och hur lätt är det :(
Finns det någon fantastisk och underbar person som skulle kunna ge denna söting så mycket kärlek det bara går och har tid och ork att uppfostra henne att bli en bra hund.
Jag kan fortfarande inte förstå hur det kunde bli så här och det gör såååå förbaskat ont, jag vill bara skrika!!!!!!!!!

Nu har jag fått gnälla av mig igen, känns det bättre?....inte mycket.

Kram på er

Åh Susanne det gör mig så ont att läsa hur du mår :(

Önskar verkligen att jag kunde göra något för dig!



Styrkekram

Förstår att du inte orkar komma hit. Jag vill gärna träffa dig dock. Känns så hemskt att du ska sitta där ensam och vara ledsen. Ska se vad jag kan göra...

Måste du verkligen sälja hunden?? Mår hon så dåligt? Tyvärr tror jag inte hon skulle ha det så bra här...annars kunde jag "passa" henne ett tag. Vill gärna hjälpa dig....

Ring om du vill och orkar!!



Kramar!!

Gråt och Gnäll så mycket du vill!!!

Alla känslor måste ut och alla känslor är tillåtna!



Att du mår pyton just nu, har nog alla stor förståelse för... kan tänka mig att du är chockad, förtvivlad, ledsen och rädd osv osv

En klen tröst är att det kommer att kännas bättre efter ett tag, fast det kanske inte alls känns så nu!?

Många kramar!

Jag kan bara berätta hur en manlig bekant reagera när hon inte ville fortsätta förhållandet,Lägenheten som de flyttade in tillsammans och inrede (men han hade fått kontrakt via hans arbete),han reagerade(inget våld) så starkt att hon fick ta med lite saker och kläder och lämna lägenheten på kvällen. Han var så förkrossad och saknade henne,tommheten var enorm.Han hade jättesvårt att vistas i lägenheten, han besökte vänner och åkte hem och bodde hos sina föräldrar när han inte jobbade. Hans arbete påverkades då det krävdes hög koncentration och god fysik och energi.Han till och med färgade håret. Vi var riktigt oroliga dels för hur han skulle kunna fortsätta arbetet.Vi pratade jätte mycket med honom,många gånger tog vi kontakt för vi visste att han inte orkade, vi kunde ha telefon samtal på 2 timmar ibland,Han hade även samtal på sitt jobb med en mental coch Sakta och säkert gick det framåt och blev bättre,jobbet börja funka bra,de har kunnat pratat, ätit middag i hop och hälsat på varandra. Han har åter vågat att älska någon. Nu mår han bra. Han plockade ihop hennes saker och det tog nästan ett halvår innan hon hittade ett riktigt boende och hon kunde hämta de möbler och annan inredning som var hennes. Han inrede med lite nya saker och möbler. Det var fruktansvärt tufft och stå bredvid när någon mår så dåligt. Hon hade ju förberett sig på att hon inte ville fortsätta förhållandet,men för honom var det en total överraskning,chock.Så Susanne man kan få panik och alla dessa stadier som kan bli,vi alla är olika och reagerar på olika sätt. Helt plötsligt har det gått så fort för dig du har varit mamma,maka fixat och donat och flytta från din ort plötsligt är man inte efterfrågad varken som mamma barnen är vuxna och klarar sig själva och mannen bryta ett långt förhållande helt förståligt att du är totalt förvirrad. Jag skriver det igen sök hjälp inom vården/företagshälsovård,det finns bra stöd man kan få både för din egen skull men också för din barn skull. När du skrev Nu kommer tårarna igen,tänkte jag på låten som Thorleif sjöng. När jag var typ 16-17år hade jag två kompisar som var galen i den låten och spela in ett helt kassettband bara med den låten och spelade hela tiden.Ha det så bra Susanne det kommer att bli bättre med tiden ett tips till dig låna ljudböcker och ligg och lyssna på är skönt när man inte orkar någotoch skulle man somna så gör det inget. En Varm KRAM från Eva

PS du kan inte fråga,ta kontakt där du köpte woven Happy om de kan hjälpa dig att hitta en köpare.

hej fina vän...stora varma kramar från mig till dig! Vet precis hur det känns.....var ju inte så länge sen jag själv var där...men du fixar detta du klarar allt ! Om du vill prata eller vad osm så ta bara kontakt med mig-Jag finns här/ Kram /Eva

Fy, vad ont det gör i mig att läsa att du mår som du gör, vilket är helt naturligt i din situation, men jag vill ju hjälpa dig, vill kunna göra något för att du ska må bättre...



Har du någon nära att prata med, som kan komma över till dig när det är som jobbigast? Du ska inte vara ensam när du mår så här...



Som någon skrev ovan så kanske det inte är en dum tanke att prata med någon proffessionell när man går igenom en sådan här kris i livet, även om familj och vänner finns där och stöttar och ställer upp när man behöver prata och vända och vrida på allt om och om igen...



Hoppas din torsdag varit lite mindre svart än gårdagen...



Många kramar Bella