Mina hundar och jag!


Happy och Lycka...

Det skulle bli så bra men mannen gillade aldrig hundarna, kan bara inte förstå hur man kan sluta älska någon på grund av dessa sötnosar??? Kunde han inte se hur mycket glädje de gav mig och han har aldrig behövt bry sig om dem, jag skulle ta hand om dem själv det var så vi bestämde och så blev det så fel ändå....vi kan visst inte kommunicera med varandra!!!
Funderar mycket på om det verkligen kan vara dom som är orsaken, kanske jag skulle lämnat bort dem och vi provar igen. Men kan det bli bättre, är allt redan förstört....jag vet inte...mitt huvud är i kaos och tankarna vill inte sluta.
Jag älskar mina hundar och vill ha dem kvar i mitt liv men jag vill också ha min make....han har varit min i hela 24 år och jag har givit hela mitt hjärta till honom och mina pojkar. Kanske lite för mycket och helt enkelt glömt bort mig själv.
Ja det hjälper inte hur jag än vänder och vrider på allt....det blir inte bättre, snarare tvärtom. Gå vidare kanske är det bästa, se framåt och lämna allt det andra bakom sig. Ja det är lättare sagt än gjort kan jag bestämt tala om för er ;)

Jag har fått en fin award av Bella, tack finaste ♥

Kram alla fina som läser min blogg ♥
roland-kerstin@hotmail.se sa:

Hej Susanne! Har hört om eländet. Hoppas det reder ut sig på något sätt. Kanske det var något mer än hundarna. Har ni pratat ordentligt eller går det inte, det brukar inte vara mäns starka sida att prata om saker. Men det är ju aldrig bara en pesons fel..... Kram Kerstin & Co

2012-01-12 @ 14:43:07 |
Ewa sa:

Genom motgångar blir man starkare och inget är beständigt vännen. Det kommer ljusna för dig.

2012-01-12 @ 20:05:35 |

Kommentera inlägget här.

Namn:

E-postadress (Publiceras ej):

URL/Bloggadress:
Spara uppgifter (tills nästa gång du kommenterar)

Kommentar:

RSS 2.0