Fin maskros...

Har alltid fått höra att jag är ett maskrosbarn och varför är det då så, kanske för att jag alltid klarar mig. En maskros lever överallt och den kan även växa upp ur asfalt, den är stark och envis!!
Denna gång är jag inte stark, jag vill inte kämpa, orkar inte tänka framåt, jag vill att det ska vara som vanligt, som det har varit i 24 år. Även att det inte alltid varit så roligt så vill jag ha det tillbaka, det bara är så.
Han känner att detta är rätt och för mig känns det så fel, fel, fel, fel :(
Även att jag gjort en plus och minuslista så vill jag ha tillbaka det vi hade, jag vill ha tryggheten och någon vid min sida och det är dig som jag givit mitt hjärta åt i alla år och det går inte att få bort hur jag än försöker.
Nästa vecka ska jag träffa någon som ska hjälpa mig att släppa dig men varför då det är dig jag vill ha ♥
Känns så konstigt att man måste tvinga bort känslor för att den ena vill detta så mycket, visst kan man inte tvinga någon men varför i hela världen är det så svårt, varför är jag så rädd??? 
Då fick jag även börja denna lördag med tårar, jag är så trött på dessa tårar som hela tiden gör saltränder i mitt ansikte, mina röda svullna ögon som visar för alla att det inte står rätt till.
Låt människor tissla och tassla och ha åsikter och undra om vad jag skriver här på bloggen, detta är ett sätt som känns bra för mig. Varför ska man skämmas över att må så dåligt vid en sådan här kris, om det är någon som tycker det får ni jättegärna byta med mig. Ingen och då menar jag INGEN som inte har varit i denna situation kan ha åsikter om varken det ena eller andra. Detta är det mest smärtsamma jag varit med om och det önskar jag ingen och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att detta skulle göra så ont...nej faktiskt aldrig.

Ha nu en bra lördag, själv ska jag göra mitt bästa för att ta mig igenom dagen :)
Kram alla fina som just nu följer mitt liv ♥