Älskar tulpaner...

Sitter denna morgon och funderar över vad som ska hända, vart ska jag ta vägen. Frågorna är många och jag känner mig helt matt. Fredagen slutade i förtvivlan, panik.....herregud detta kommer inte att gå och då menar jag inte maken utan allt runtom.
Mitt hjärta säger åk hem Susanne och jag ser bara allt det jobbiga innan jag kan åka, jag ska få ett jobb, lägenhet, få hem alla mina saker och en flyttfirma tar ca 20 000 för att hjälpa till med det. Dessa pengar gör mig tokig just nu och jag förstår att människor inte skiljer sig i första taget!!
Jag är också impulsiv och vill åka hem NU, vill lämna allt på en gång och försöka gå vidare med min familj och mina vänner som då finns nära mig ♥
Jag har så otroligt fina vänner och arbetskamrater här nere också som stöttar och hjälper mig men ändå så vill jag hem, hem till trygga Norrköping eller är det bara jag som tror det just nu.

Önskar också att någon kunde hålla om mig och säga att det ordnar sig.....herregud vad man saknar närheten till någon. Kanske att man skulle ragga upp någon ny kärleksfull man på gatan ;)

Nu måste jag ta tag i de kartonger som maken kom med igår, mina saker tar aldrig slut i vår gemensamma lägenhet ;)

Kram alla fina