Hjälp!!!

Visst kan det vara fint....

Som ni förstår är det riktigt illa här med mig, jag brakar samman och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till :(
Jag har fått min lägenhet men vill inte bo där, vill vara hos min man, vill att allt ska vara som vanligt ♥
Ska jag säga upp mig och flytta hem till Norrköping men blir det bättre....hjälp ge mig styrka!!
Hur smärtsamt och ont ska detta göra, det är inte okej att man ska behöva gå igenom detta :(

Kramen

Fortsätt kämpa!!!! Allting är jobbigt i början men du kommer klara det här, jag lovar! <3<3<3



Massor kramar!

Gör inget förhastat. Ta bara en dag i taget och försök landa i sorgen. Det gör ont och det tar tid. Låt ditt jobb vara det som nu får dej att stå upprätt. Jag förstår att det nog inte är ett gemensamt beslut, att dessutom lämna sitt hem med allt vad det innebär, inte lätt.. Varma kramar

Förstår att du mår dåligt Susanne. jag har ju gått igenom samma sak själv , men bara det att valet var mitt, mådde pissdåligt innan jag tog beslutet att sälja hus , lämna det företag jag då hade o bli arbetslös bli ensam med 3 barn.men det stärkte mej att jag va tvungen att klara av alla saker själv.Nu vet jag ju inte orsaken till er separation men man mår ju inte bra i ett dåligt förhållande. Följ ditt hjärta Susanne , vad vill du, skriv upp fördelar o nackdelar med att flytta till Norrköping eller stanna kvar, vilket blir mest positivt för just dej. Många kramar : Lotta

Det känns som att inga ord i världen kan få dig att må bättre just ikväll, men jag önskar av hela mitt hjärta att kunde säga eller göra något för att du skulle kunna få må i alla fall lite bättre. Du kommer göra det så småningom. Det måste vara så fruktansvärt för dig det du går igenom, det har ju gått så snabbt och att vara ensam i en ny lägenhet som inte hunnit bli ditt hem ännu måste vara galet jobbigt.



Råd är inte lätt att ge, men gör inget förhastat... Lätt att säga, men som utomstående tror jag det är ett klokt råd...



All styrka till dig



Många kramar Bella

Hej Susanne,

Hoppas du har någon vän du kan "prata" med, nu när du mår så dåligt.

Det är skönt och viktigt att få dela sin sorg med någon. att få gråta och älta...ja att bara ha någon som lyssnar på allt man undrar över.



Och kanske du ska vänta med att flytta till Norrköping?? Vem vet hur det ser ut om några månader??

Många kramar

Skickar styrkekramar i massor! Tycker så synd om dig. Hoppas du har några vänner du kan prata och gråta med. Dricka ett glas vin och bara försöka koppla av och släppa ut allt med. Kram

Mår du så fruktansvärt dåligt att du inte vet vad du skall ta vägen kontakta en kurator,eller sjuksköterska du kan få någon att prata med.Det här är en sorg utan dess like,men gör inget förhastat och säger upp jobbet. Då är det bättre att du söker jobb först om du skall flytta tillbaka.

Du har ju dina underbara barn du måste var stark för dem och det funkar ju inte att leva tillsammans när det inte är ömsesidigt. Jag är med om samma vi måste ge varandra styrkekramar och jag önskar att någon som finns nära vågar gå in till Susanne och bara vara som stöd.Det här har gått så fort att det är en chock. Kram Eva

Hej Susanne,



Jag förstår hur du känner men gör inget förhastat nu. Lyssna på ditt innre och ha tro att allt ordnar sig.



Jag ska skicka några änglar till dig som hjälper dig att hitta rätt väg.



Många varma kramar

Johanna

Åh!!! Vill så gärna hjälpa dig , men jag tror nog också att det kan vara klokt att vänta lite med en ev flytt. Kan tänka mig att det måste vara fruktansvärt att behöva flytta mot sin vilja.

Tänker på dig och sänder många många styrkekramar !!

Anette

Tittade in här och förstod vad som hänt. Det är så smärtsamt och jobbigt att gå igenom och jag känner med dig. Har en nära vän som går igenom samma sak sen i somras och det gör ont i hjärtat att bara tänka på det. Just nu är det tufft för dig och det måste få kännas svart och ledsamt för att man ska kunna ta sig vidare. Det hör till sorgeprocessen.



Du får känna och tänka precis det du vill, viktigt att det får komma ut. Hoppas du har människor omkring dig som lyssnar och bara finns där, det är nog den bästa hjälpen och som ger en styrka vidare. När jag gått igenom svåra saker (förlust av första bebisen, svår sjukdom m.m) så har andras förståelse betytt mycket, att jag har fått prata coh känna det jag känner.



Sen har livet lärt mig att vi människor är starkare än vi tror, på något märkligt sätt överlever vi och livet blir ljusare fast man inte tror det då. Att gå igenom skilsmässa och bli lämnad (om jag nu anar rätt i ditt fall) är nog bland det svåraste man kan gå igenom, så tillåt dig själv att sörja och för att ta dig vidare måste du igenom den första krisen. Det sägs att en sorgeprocess tar minst ett år med olika stadier, för mig hjälpte det att prata med en kurator och det tycker även min vän som nu går igenom skilsmässa. Så det är det råd jag kan ge dig. Det är ett stort stöd att prata med utomstående som kan ge en redskap att hantera sorgen och förlusten.



många styrkekramar



jessi (fd lyckoljus)