Slott eller koja!

Åbackarna...

Det spelar ingen roll om man bor i ett slott eller koja om man inte har någon att dela sitt hem med. Jag har fått ett fint hem men det spelar ingen roll för det är så tomt så tomt. Mitt hjärta skriker efter kärlek och någon jag kan pyssla om och ge kärlek, det finns mycket här inne ska ni veta ;)
Jag är en hemmakär person som tycker om att vara hemma, laga mat, baka och pyssla.
Visst tycker jag om små utflykter och resor också men gärna med den man älskar, jag vill att det ska vara så. Kanske att jag har för stora krav och finns det perfekta livet, jag vill gärna tro det och kommer inte att sluta drömma om det ♥

Känslorna åker upp och ner och de senaste dagarna har varit jättejobbiga igen, jag slits fortfarande med tankarna att jag vill hem till Norrköping och hur ska det gå till, hur ska jag lösa det med jobb för att sedan få en lägenhet. Funderar på att flytta hem till mamma men hur roligt blir det om ett par dagar ;)
Känner mig lurad på denna flytt till Skåne, jag gav upp allt, sa upp mig på jobbet, lämnade familj och vänner för ett liv med mitt ex i en ny stad. Visst kände jag mig aldrig riktigt hemma här och vänner säger att det kan ta flera år, jag kände mig även ensam med honom och därför skaffade jag mina hundar och det blev bara värre sedan blev jag utkastat och man nu kan säga så. På typ fyra veckor var vi skilda och inte kommer man på något sådant bara på en dag, nej jag tror att han tänkt på det länge och varför i hela friden skulle han då dra ner mig hit, jag kommer ju inte hem som det ser ut nu. Känns som jag sitter i ett fängelse och slits mellan hopp och förtvivlan :(

Ja det blev lite tankar och gnäll denna söndag men fortfarande är detta min dagbok där jag vill skriva av mig om mina känslor och tankar.

Ha en bra söndag
Kramisar

Gnäll på!!! Det har jag gjort idag...o gråtit en tår när jag ringde en vän. Hon sa att jag gått igenom värre saker än det här..o det stämmer ju. Men va kusligt lika situationvi har du o jag..jag flyttade också från familj o vänner för att bosätta mej i ex sambons stad...har bara en vän här o hon kände jag sen tidigare eftersom hpon varit sambo med min systerson.Man tappar lätt kontakten med sina vänner om man inte underhåller den o det har jag gjort. men det e bara att ta sej i kragen o kontakta dom igen..man känner sej så jäkla sviken..förstår hur du känner..att först "lockas" dit o sen bli avdumpad man känner sej så liten så liten..Kram på dej..vi får stötta varandra

Klart att du måste få "gnälla" lite!! Visst kan du väl flytta hem till mamma, det blir ju bara för ett tag. Alltid lättare att vara på plats och styra med saker. Förstår verkligen att det känns knepigt att vara kvar där i skåne, även om du har fina vänner där också. Det är inte "tomt" i din lägenhet, kom ihåg att den som bor där är den viktigaste personen i ditt liv... Du !!

Kram från en annan Susanne i Peking

Det är det jag uppskattar med din blogg att du skriver om djup och inte är en blogg som handlar om ytligheter och hur du kan sätta ord på känslan. Detta är inget gnäll för mig utan en kvinna som sätta ord på verkligheten och det borde flera göra. Hur många är vi inte som servat och varit ett bihang till till våra männ, sen när de tröttnat och barnen flugit ur boet blir kallt dumpade. Det sorliga är att det fortsätter bland många av dagens unga familjer och unga tjejer. Som tar det största ansvaret för hem och familj och slutar att utvecklas för sin egna skull efter barnen anländer och sitter hemma och väntar på att mannen skall komma hem efter sin affärsresa med lite smink i bagaget till hustrun.Sen blir det ju så här tjejers arbete är till 90% lägre betaltoch har inte den löneutveckling. Vi tilllåter oss och blir inlåsta i gamla strukturer som funnits i århundrande. I skolan skall det vara jämställt men när man kommer ut i det verkliga arbetslivet är det inte det. Sen män väljer också bort och tar för sig på ett annat sätt.De flesta kära inte ner sig i bilen utan äger den det samma gäller bostaden de äger den och då är det lätt att byta.Sen ser jag en trend här på min bostads ort att män(50-60år) skiljer sig mer och vill leva sina egna liv efter barnen har flyttat och karlarna träffas och gör saker tillsammans de lagar mat går ut och äter ihop, åker Mc, båt, gör resor ihop. Många av dom startade upp familj tidigt och haft villa. Dom har starka löner och klara sig ekonomiskt bra bor bra.Känns som en del av dom trycker att kvinna är en belastning nu,samt vill inte betala hennes levende.Jag har pratat med en del trots att vissa jobbat heltid så har de fått höra av mannen att han har bättre lön när det varit prat om pengar och hur han dra in mer till hushållet,Också att det tagits förgivet när barnen var små att det var hon som skulle vabba och gå ner i tid när barnen var små för då skulle familjen fölora minst pengar och familjen skulle ha det bäst.

Jag skulle tro att när han varit ensam ,innan du flytta ner tror jag han känt att han klarar sig utan dig med Mat,städ,tvätt så jag tror tankarna funnits där under lång tid,Han var färdig i sitt beslut och hade bearbetat det och var mogen att gå vidare i livet. Så är det här jag har när jag tänker tillbaka sett täcken som jag inte så då men nu i efterhand förstår jag att detta har rört sig i huvudet på mannen. kram Eva