Vackert.....

För ett tag sedan ringde min mamma och berättade att min mormor blivit sämre och har inte lång tid kvar.
Känns inget vidare att ligga här i sängen och veta att i morgon när jag vaknar kan hon vara borta för alltid, kanske eller det är skönt för henne som de senaste veckorna inte kunnat prata och gå och nu ligger helt borta i sin säng. Jag är så glad att jag var hemma i Norrköping för några veckor sedan för att träffa henne då hon hade ramlat och slagit i huvudet och inte var sig själv längre. Jag vet att hon log åt mig och sa mitt namn på hennes sätt att prata just då, hon höll i min hand och tyckte den var så kall då vi just kommit in till henne efter att ha gått en bit för att komma till sjukhemmet hon ligger på.
Jag kan inte riktigt förstå och acceptera att man någon gång ska dö, att man lämnar jorden och bara försvinner bort, eller finns det något liv efter döden. Jag vill tror det, för det kan inte bara ta slut :(
Jag tänker tillbaka på hur mycket roligt vi haft tillsammans, hur mycket jag var hos dig när jag var liten och fick sova i din bäddsoffa och du bäddade om mig.
Tänker även på de senare åren då jag kom hem till dig med matlådor och nybakade kakor som du tyckte så mycket om.
Hur ska jag kunna somna ikväll, jag tänker och tänker och jag hade gärna varit nära min man och fått en tröstande arm runt mig men han är i Norrköping hos sonen då han ska till läkaren i Linköping i morgon och kolla sin mage som han haft problem med i många år. Får verkligen hoppas att allt ser bra ut även denna gång och tankarna går då till makens bror som gick bort för 12 år sedan i en ålder på 30 år med magen full av cancer....!!!

Nu ska jag inte plåga er med mina tankar längre, jag ska släcka lampan och försöka sova ett par timmar innan det är dags för veckans sista arbetsdag och sedan en härlig och avkopplande helg framför mig :)

Kram och sov gott