Funderingar denna tidiga morgon
Ensam och övergiven.....
Vaknade tidigt denna morgon, kan inte sova. Ligger bara och funderar och tänker, ältar,varför, hur ska jag göra?
Hjärtat har gjort ett val men ändå finns ett litet hopp, kanske kommer det att fungera. Tydligen är jag inte återställt från förra årets tråkigheter då jag inte mådde något vidare. Trodde att jag var på väg och har kännt mig så glad och förväntansfull över mitt nya liv i Skåneland. Har verkligen njutit av livet och nu känns det som att någon sugit ur all min energi igen.
Denna känsla är något som jag inte vill känna, har ju fått redskap för detta men jag får inte fram dem. Känner mig helt blockerad och låter mig sakta men säkert tryckas ner och gå in i mig själv. Detta låter inte bra! Det är därför jag skriver av mig lite här på bloggen, jag lär mig och vaknar till.
Min förra arbetskamrat S kanske hade rätt, jag är kanske ingen gruppmänniska då jag bryr mig om alla för mycket. Jag lyssnar gärna på mina kamrater och vill finnas till för dem och jag låter dem spy sin galla över verksamheten, försöker att inte ta till mig detta utan själv bilda en uppfattning. Till slut blir det för mycket även för mig. Att jag aldrig lär mig. Energitjuvar är inget att leka med och dom vet precis hur dom ska göra, jag vet Inger för vi har pratat om detta så mycket. Men jag är där igen, du sa även att detta är inget man lär sig på en gång utan det växer fram och kanske måste det bli så här ett par gånger till för att jag ska fatta. Eller kommer jag aldrig att fatta hur vi människor fungerar. Vi ljuger, snackar skit, kan inte stå för vad vi säger, avundsjuka, gnäller och vi kan inte låta någon annan vara bättre eller att må bra. Man måste kanske lära sig att jobb är jobb, man pratar inte om annat än jobb, man kanske inte ska prata alls. Hur kul är det.
Som ni kanske förstår så är det error i huvudet men efter detta skrivande tror jag att det känns lite bättre. Jag ska ta mig upp igen och må så bra som jag verkligen förtjänar att göra. Alla förtjänar ett lyckligt och bra liv och tänk på att livet blir som vi gör det. Det är ingen annan än du själv som kan ändra på det.
Bra Susanne, nu kommer det!!!
Må så gott och ta hand om er. Ni är värdefulla, bara så att ni vet det.
Kraaaaam
Madde sa:
En stor kram till dig Sus.
Vi finns här allihop.
Camilla sa:
Jag säger som Madde...
Vi finns här!
Ha det bäst!
Kram!
Cia sa:
Vill också skicka en stor kram till dig!
Vet precis hur det är att ha redskapen att hjälpa sig själv men ha så svårt att få fram dom och använda dom, så att man mår bättre.
Kram
fia sa:
Hoppas verkligen att det läser sig till det bästa oavsett hur dte blir .
kram .
och tackar för din komentar det hjälper en massa .
kram .
monkan sa:
även du är värdefull.Hoppas du mår bättre. kram på dej kompis...
Ann-Louise sa:
Stor kram, var rädd om dig! Och kom ihåg att det man väljer är rätt!
