Vackert...

Idag har vi haft soligt och fint, dock rejält blåsigt :(
Jag har plockat upp kartonger och till slut blev det så jobbigt och känslosamt att jag lämnade lägenheten och gick hem till vår gemensamma igen, jag hämtade mina hundar och klädde mig för vinden och promenerade ner till havet. Vet inte vad detta hav gör med mig men jag blir precis lugn och avslappnad, kanske jag skulle bo i en husvagn vid havet i alla fall och tänk så billigt det skulle bli ;)

Snart ska jag sova min första natt själv och snart har jag även tömt allt som vi gemensamt delat mellan oss. Saker som vi samlat på oss under alla åren tillsammans, kanske är det jag som samlat på mig det mesta då jag tycker om fina saker och alltid velat fixa och göra fint i hemmet.

Tänk att för en månad sedan hade jag ingen aning att detta skulle sluta så här, visst har man sagt ett par gånger att man är trött på livet tillsammans men att det skulle bli verklighet trodde jag inte. Jag har hört att många tycker det går fort och det kan jag hålla med om men om inte den ena vill så spelar det ingen roll hur mycket man tjatar och gråter, man vill bara komma därifrån, bort från smärtan. Jag trodde det i alla fall och lyckades få tag i en lägenhet snabbt men nu gör jag allt för att få stanna en natt till ;)

Kramen